Som ni sett så recenserar jag ytterst få band till att börja med och ännu färre stora, signade världsartister. Men eftersom det är en alldeles speciell release av att ett minst lika speciellt band så gör jag ett undantag (kanske kommer det fler sådana i framtiden). Som rubriken visar är det alltså Primus det rör sig om och därför tänker jag börja med att förklara lite exakt vad det är vi sitter och lyssnar på för någonting. Jag har inte heller fått skivan än utan har bara tjuvlyssnat på internet så jag kan inte recensera den riktigt än.
Min långa romans med Primus började någon gång i slutet av 90-talet. Detta var när South Park fortfarande var något av ett undergroundfenomen för oss i Sverige (TV4 hade inte börjat visa serien än) och jag hade sett de flesta av avsnitten nedladdade på datorn, ibland med så låg kvalitét att vissa avsnitt skall ha varit nere i ca 2 Mb (!) styck. Jag lärde mig snabbt att bandet som gjorde ledmotivet (och låten i eftertexterna) hette Primus.
Att ta in och smälta Primus samlade diskografi (som spände över ett helt decennium när jag upptäckte dem, vilket dessutom var på den tiden då Les Claypool släppte minst en skiva per år) är ingenting man gör i en handvändning men jag kände ändå att det var någonting som lockade hela tiden. Det var någonting som kändes väldigt coolt med Primus. Bara namnet i sig (som förvisso betyder någonting annat, även om det kan ses som en slags synonym till franskans "avantgarde", som också är en lämplig genrebenämning på deras musik) hade någonting väldigt tilltalande, rent fonetiskt. Det var kort, obskyrt (åtminstone jämfört med det ursprungliga "Primate") och sådär fulsnyggt, precis som Les Claypools bizarra mutantbasar (som ofta låter som en pruttande, spyende gris eller ibland är svåra att skilja från hans nasala, småfalska sång) och hans hurtiga rednecksång (för de oinsatta så låter hans sång på Primusskivorna ungefär som den i South Parklåten, fast upp till 4 gånger så snabbt). Bara de coola skivomslagen (som oftast består av groteska lerfigurer) gör skivorna värda att ha i sin skivsamling och de beskriver även musiken bättre än de flesta ord.
3 av de första låtarna jag hörde och föll för med Primus (förutom South Park-temat):
http://www.youtube.com/watch?v=aZiz5OWgp_U
http://www.youtube.com/watch?v=HPaIXfVZjdY
http://www.youtube.com/watch?v=LBQ2305fLeA&ob=av3e
1) Mephisto and Kevin. Smaka på dessa ord: En duett mellan Primus och Isaac Hayes...och Trey Parker...och nu snackar vi inte mysiga 70-talsflumPrimus utan det Primus vi kände från skatevideor och moshpits. Och på tal om det...
2) "Those Damned Blue-collar Tweekers" (från "Sailing The Seas of Cheese"), hörde jag först som liveinspelning från Woodstock 97 (hittade tyvärr ingen länk till 1997 års version), där bassolot mynnade ut i en version av "Highball With The Devil" (från en av Les soloskivor med samma namn).
3) "Jerry Was A Racecar Driver" hörde jag faktiskt på radio (i P3), men alla som spelat det första Tony Hawk-spelet till Playstation känner säkert igen den därifrån (och i demon var det den ENDA låten som fanns med). Larry Lalonde åkte även skateboard i videon och om jag inte misstar mig så skatade hela bandet. I mina ögon var de ett "skateband" på den här tiden och det verkar ha varit riktigt schysst röjj i publiken på den här tiden (i videon till Jerry blir det t o m en s k "circle pit").
