NYTT SVARTA MASKEN-AVSNITT!

Så var ännu ett Svarta Masken-avsnitt färdigt.
Det är Nils Slättberg (känd från allt ifrån "Hata Katten" till Greenpeaceaktioner, googla henne vetja!) som illustrerat det allra (kronologiskt) första avsnittet. Alltså finns det nu 2 st Svarta Masken-avsnitt att kolla in:

#1 Mitt Namn är SVARTA MASKEN
#2 SVARTA MASKEN och Vänner

Och givetvis finns det engelskspråkiga översättningar för icke-svensktalande:

#1 My Name is BLACK MASK
#2 BLACK MASK and Friends

Tjö!

www.whyare.se/musta (Svarta Masken - Officiell Hemsida...för nu.)

Världspremiär: Svarta Masken

Så var då andra avsnittet av Svarta Masken färdigt...

Om ni undrar vart avsnitt #1 tog vägen så är det, precis som avsnitt #4, "Svarta Masken och Lortgrisarna", påbörjat men har inte tecknats färdigt än.

Om ni undrar varför avsnitt #2 är färdigt innan avsnitt #2, eller varför avsnitt #4 påbörjats innan avsnitt #3, så beror det på att det är olika tecknare som anlitats.

Att jag själv skulle ta mig an ett Svarta Masken-avsnitt (eller någon av mina seriemanus överhuvudtaget) var aldrig meningen, men jag blev helt enkelt trött på att vänta. Nu låter jag kanske rätt så otålig, men låt mig redogöra för seriens historia...

För ca 3 år sedan påbörjades vad som var menat att bli det första avsnittet: "Svarta Masken vs Kattmannen". Då jag tre år senare fortfarande inte fått se en enda ruta bestämde jag mig för att inte bara anlita andra tecknare, utan skapade även ett par 1-2 sidors manus av betydligt lägre kvalitét (en direkt bieffekt av 1-sidorsformatet), i hopp om att äntligen få klart något avsnitt och sedan gradvis jobba mig uppåt vad gäller såväl längd som kvalitét (även om jag seriens popularitet förmodligen skulle öka snabbare om man satsade på lite högre kvalitét från början, men jag antar att man måste börja någonstans).

Trots att kraven sänkts enormt sedan det första försöket (och att jag helt lagt ner mina försök till seriösa serier tills vidare) så har fortfarande ingen av tecknarna gjort färdigt ett enda avsnitt (dock har jag stort förtroenden för min vän som för tillfället håller på med avsnitt #4, som även är på svindlande 4 sidor och kan bli det avsnitt som tar äntligen tar serien till nästa nivå).

Så trots att jag inte kan teckna om mitt liv så hängde på det, så fick jag till slut nog en dag och bestämde mig för att försöka mig på att egenhändigt illustrera avsnitt #2, i väntan på att avsnitt #1 ("Mitt Namn är Svarta Masken") skall bli färdigt.

Resultet är det ni kan se nedan. Om någon som fucktiskt KAN teckna gått in med en tiondel av ambitionsnivån hade det med stor sannolikhet bara tagit en bråkdel av tiden det tagit mig och med ännu större sannolikhet blivit tio gånger så snyggt, men jag hoppas att detta avsnitt skall sporra somliga personer (ingen nämnd, ingen glömd) att göra klart just det avsnittet de håller på med för tillfället.

Då det inom de flesta typer av konst inte är ovanligt (utan snarare förväntas) att kvalitéten höjs med tiden, behöver personen som i dagsläget är satt på att illusterara det första avsnittet ("Mitt Namn är Svarta Masken") inte ens leva upp till den extremt låga ribba jag satt i och med det här avsnittet.

Jag letar även fortfarande någon som är intresserad av att teckna avsnitt #3: "Svarta Masken säger Ja till Apan" (som utspelas i Japan och där vi får möta hans japanske superhjältevän "Man-san")

Nåväl...här är det då, det första Svarta Masken-avsnittet någon någonsin sett, på både svenska och engelska:

Primus (förord till recensionen av Green Naughahyde)

Som ni sett så recenserar jag ytterst få band till att börja med och ännu färre stora, signade världsartister. Men eftersom det är en alldeles speciell release av att ett minst lika speciellt band så gör jag ett undantag (kanske kommer det fler sådana i framtiden). Som rubriken visar är det alltså Primus det rör sig om och därför tänker jag börja med att förklara lite exakt vad det är vi sitter och lyssnar på för någonting. Jag har inte heller fått skivan än utan har bara tjuvlyssnat på internet så jag kan inte recensera den riktigt än.

Min långa romans med Primus började någon gång i slutet av 90-talet. Detta var när South Park fortfarande var något av ett undergroundfenomen för oss i Sverige (TV4 hade inte börjat visa serien än) och jag hade sett de flesta av avsnitten nedladdade på datorn, ibland med så låg kvalitét att vissa avsnitt skall ha varit nere i ca 2 Mb (!) styck. Jag lärde mig snabbt att bandet som gjorde ledmotivet (och låten i eftertexterna) hette Primus.

Att ta in och smälta Primus samlade diskografi (som spände över ett helt decennium när jag upptäckte dem, vilket dessutom var på den tiden då Les Claypool släppte minst en skiva per år) är ingenting man gör i en handvändning men jag kände ändå att det var någonting som lockade hela tiden. Det var någonting som kändes väldigt coolt med Primus. Bara namnet i sig (som förvisso betyder någonting annat, även om det kan ses som en slags synonym till franskans "avantgarde", som också är en lämplig genrebenämning på deras musik) hade någonting väldigt tilltalande, rent fonetiskt. Det var kort, obskyrt (åtminstone jämfört med det ursprungliga "Primate") och sådär fulsnyggt, precis som Les Claypools bizarra mutantbasar (som ofta låter som en pruttande, spyende gris eller ibland är svåra att skilja från hans nasala, småfalska sång) och hans hurtiga rednecksång (för de oinsatta så låter hans sång på Primusskivorna ungefär som den i South Parklåten, fast upp till 4 gånger så snabbt). Bara de coola skivomslagen (som oftast består av groteska lerfigurer) gör skivorna värda att ha i sin skivsamling och de beskriver även musiken bättre än de flesta ord.


3 av de första låtarna jag hörde och föll för med Primus (förutom South Park-temat):

http://www.youtube.com/watch?v=aZiz5OWgp_U
http://www.youtube.com/watch?v=HPaIXfVZjdY
http://www.youtube.com/watch?v=LBQ2305fLeA&ob=av3e

1) Mephisto and Kevin. Smaka på dessa ord: En duett mellan Primus och Isaac Hayes...och Trey Parker...och nu snackar vi inte mysiga 70-talsflumPrimus utan det Primus vi kände från skatevideor och moshpits. Och på tal om det...

2) "Those Damned Blue-collar Tweekers" (från "Sailing The Seas of Cheese"), hörde jag först som liveinspelning från Woodstock 97 (hittade tyvärr ingen länk till 1997 års version), där bassolot mynnade ut i en version av "Highball With The Devil" (från en av Les soloskivor med samma namn).

3) "Jerry Was A Racecar Driver" hörde jag faktiskt på radio (i P3), men alla som spelat det första Tony Hawk-spelet till Playstation känner säkert igen den därifrån (och i demon var det den ENDA låten som fanns med). Larry Lalonde åkte även skateboard i videon och om jag inte misstar mig så skatade hela bandet. I mina ögon var de ett "skateband" på den här tiden och det verkar ha varit riktigt schysst röjj i publiken på den här tiden (i videon till Jerry blir det t o m en s k "circle pit").