fredag 21 juni 2013

Why Are (You Wearing That Stupid Man-suit?)

Kom på att jag fortfarande inte lagt upp länken till vår nya hemsida här. Någon fåntratt på nätet försökte lura i mig att det tänkte "använda" domänen whyare.com (as if) och att "Vad du anser vara ett känsligt pris kan mycket väl vara på tok för lågt för oss".

Jag svarade att jag synat deras bluff, eftersom vi är typ de enda i hela världen som skulle vara intresserade av ett domännamn som saknar:

* Substantiv
* Verb
* Adjektiv
* Adverb
* Egennamn
* Preposition
* NÅGON som helst information
* En begriplig fråga
De svarade aldrig på det mailet och mer än ett år senare har ingenting hänt på whyare.com men vår svenska domän lever och frodas.

Det är alltså den här sidan som gäller:
www.whyare.se <--- APAFET hemsida, du kommer ba' smälla av ba'


(Det är alltså mitt band, ifall något missat det. Vi kör "erotisk dödsfunk", eller "någon blanding av grunge och jazz" om man nu prompt måste sätta in allting i fack)

onsdag 13 juni 2012

NYTT SVARTA MASKEN-AVSNITT!

Så var ännu ett Svarta Masken-avsnitt färdigt.
Det är Nils Slättberg (känd från allt ifrån "Hata Katten" till Greenpeaceaktioner, googla henne vetja!) som illustrerat det allra (kronologiskt) första avsnittet. Alltså finns det nu 2 st Svarta Masken-avsnitt att kolla in:

#1 Mitt Namn är SVARTA MASKEN
#2 SVARTA MASKEN och Vänner

Och givetvis finns det engelskspråkiga översättningar för icke-svensktalande:

#1 My Name is BLACK MASK
#2 BLACK MASK and Friends

Tjö!

www.whyare.se/musta (Svarta Masken - Officiell Hemsida...för nu.)

fredag 8 juni 2012

Världspremiär: Svarta Masken

Så var då andra avsnittet av Svarta Masken färdigt...

Om ni undrar vart avsnitt #1 tog vägen så är det, precis som avsnitt #4, "Svarta Masken och Lortgrisarna", påbörjat men har inte tecknats färdigt än.

Om ni undrar varför avsnitt #2 är färdigt innan avsnitt #2, eller varför avsnitt #4 påbörjats innan avsnitt #3, så beror det på att det är olika tecknare som anlitats.

Att jag själv skulle ta mig an ett Svarta Masken-avsnitt (eller någon av mina seriemanus överhuvudtaget) var aldrig meningen, men jag blev helt enkelt trött på att vänta. Nu låter jag kanske rätt så otålig, men låt mig redogöra för seriens historia...

För ca 3 år sedan påbörjades vad som var menat att bli det första avsnittet: "Svarta Masken vs Kattmannen". Då jag tre år senare fortfarande inte fått se en enda ruta bestämde jag mig för att inte bara anlita andra tecknare, utan skapade även ett par 1-2 sidors manus av betydligt lägre kvalitét (en direkt bieffekt av 1-sidorsformatet), i hopp om att äntligen få klart något avsnitt och sedan gradvis jobba mig uppåt vad gäller såväl längd som kvalitét (även om jag seriens popularitet förmodligen skulle öka snabbare om man satsade på lite högre kvalitét från början, men jag antar att man måste börja någonstans).

Trots att kraven sänkts enormt sedan det första försöket (och att jag helt lagt ner mina försök till seriösa serier tills vidare) så har fortfarande ingen av tecknarna gjort färdigt ett enda avsnitt (dock har jag stort förtroenden för min vän som för tillfället håller på med avsnitt #4, som även är på svindlande 4 sidor och kan bli det avsnitt som tar äntligen tar serien till nästa nivå).

Så trots att jag inte kan teckna om mitt liv så hängde på det, så fick jag till slut nog en dag och bestämde mig för att försöka mig på att egenhändigt illustrera avsnitt #2, i väntan på att avsnitt #1 ("Mitt Namn är Svarta Masken") skall bli färdigt.

Resultet är det ni kan se nedan. Om någon som fucktiskt KAN teckna gått in med en tiondel av ambitionsnivån hade det med stor sannolikhet bara tagit en bråkdel av tiden det tagit mig och med ännu större sannolikhet blivit tio gånger så snyggt, men jag hoppas att detta avsnitt skall sporra somliga personer (ingen nämnd, ingen glömd) att göra klart just det avsnittet de håller på med för tillfället.

Då det inom de flesta typer av konst inte är ovanligt (utan snarare förväntas) att kvalitéten höjs med tiden, behöver personen som i dagsläget är satt på att illusterara det första avsnittet ("Mitt Namn är Svarta Masken") inte ens leva upp till den extremt låga ribba jag satt i och med det här avsnittet.

Jag letar även fortfarande någon som är intresserad av att teckna avsnitt #3: "Svarta Masken säger Ja till Apan" (som utspelas i Japan och där vi får möta hans japanske superhjältevän "Man-san")


Nåväl...här är det då, det första Svarta Masken-avsnittet någon någonsin sett, på både svenska och engelska:

måndag 26 mars 2012

Primus (förord till recensionen av Green Naughahyde)

Som ni sett så recenserar jag ytterst få band till att börja med och ännu färre stora, signade världsartister. Men eftersom det är en alldeles speciell release av att ett minst lika speciellt band så gör jag ett undantag (kanske kommer det fler sådana i framtiden). Som rubriken visar är det alltså Primus det rör sig om och därför tänker jag börja med att förklara lite exakt vad det är vi sitter och lyssnar på för någonting. Jag har inte heller fått skivan än utan har bara tjuvlyssnat på internet så jag kan inte recensera den riktigt än.

Min långa romans med Primus började någon gång i slutet av 90-talet. Detta var när South Park fortfarande var något av ett undergroundfenomen för oss i Sverige (TV4 hade inte börjat visa serien än) och jag hade sett de flesta av avsnitten nedladdade på datorn, ibland med så låg kvalitét att vissa avsnitt skall ha varit nere i ca 2 Mb (!) styck. Jag lärde mig snabbt att bandet som gjorde ledmotivet (och låten i eftertexterna) hette Primus.

Att ta in och smälta Primus samlade diskografi (som spände över ett helt decennium när jag upptäckte dem, vilket dessutom var på den tiden då Les Claypool släppte minst en skiva per år) är ingenting man gör i en handvändning men jag kände ändå att det var någonting som lockade hela tiden. Det var någonting som kändes väldigt coolt med Primus. Bara namnet i sig (som förvisso betyder någonting annat, även om det kan ses som en slags synonym till franskans "avantgarde", som också är en lämplig genrebenämning på deras musik) hade någonting väldigt tilltalande, rent fonetiskt. Det var kort, obskyrt (åtminstone jämfört med det ursprungliga "Primate") och sådär fulsnyggt, precis som Les Claypools bizarra mutantbasar (som ofta låter som en pruttande, spyende gris eller ibland är svåra att skilja från hans nasala, småfalska sång) och hans hurtiga rednecksång (för de oinsatta så låter hans sång på Primusskivorna ungefär som den i South Parklåten, fast upp till 4 gånger så snabbt). Bara de coola skivomslagen (som oftast består av groteska lerfigurer) gör skivorna värda att ha i sin skivsamling och de beskriver även musiken bättre än de flesta ord.


3 av de första låtarna jag hörde och föll för med Primus (förutom South Park-temat):

http://www.youtube.com/watch?v=aZiz5OWgp_U
http://www.youtube.com/watch?v=HPaIXfVZjdY
http://www.youtube.com/watch?v=LBQ2305fLeA&ob=av3e

1) Mephisto and Kevin. Smaka på dessa ord: En duett mellan Primus och Isaac Hayes...och Trey Parker...och nu snackar vi inte mysiga 70-talsflumPrimus utan det Primus vi kände från skatevideor och moshpits. Och på tal om det...

2) "Those Damned Blue-collar Tweekers" (från "Sailing The Seas of Cheese"), hörde jag först som liveinspelning från Woodstock 97 (hittade tyvärr ingen länk till 1997 års version), där bassolot mynnade ut i en version av "Highball With The Devil" (från en av Les soloskivor med samma namn).

3) "Jerry Was A Racecar Driver" hörde jag faktiskt på radio (i P3), men alla som spelat det första Tony Hawk-spelet till Playstation känner säkert igen den därifrån (och i demon var det den ENDA låten som fanns med). Larry Lalonde åkte även skateboard i videon och om jag inte misstar mig så skatade hela bandet. I mina ögon var de ett "skateband" på den här tiden och det verkar ha varit riktigt schysst röjj i publiken på den här tiden (i videon till Jerry blir det t o m en s k "circle pit").

fredag 11 november 2011

Why Are You Wearing That Stupid Man-suit?

Så har det äntligen blivit av...

Why Are (You Wearing That Stupid Man-suit?) har äntligen fått klart en demo.
Tanken var att det skulle bli en "skiva/EP", men det bidde en demo istället.
Så...bear with us, det är inte Abbey Road vi spelat in på.

Den finns i alla fall uppe på http://www.myspace.com/whyareyouwearing

Jag säger inget mer. Ni får lüssna.

Eller ok då, ni kan få samtliga texter...



1 - (There's No) Cure For Me

They're always trying to change you, change your ways
Trying to paint just everything with their shades of gray

(Painting everything...changing everything...
Discolor...discomfort...discontent...)

There is no cure for me
There is no cure for me
Stick your fingers in
You're only gonna get bitten
I'm the new cool disease
There just ain't no cure for me

There's nothing quite like the feeling of being used
There's nothing I hate more than an excuse

(gNiViGrOf Os GnIeB...nIw ReVeN lL'uOy WoNk uOy)
(Listen to me...you'll see)

There is no cure for me
There is no cure for me
Stick your fingers in
You're only gonna get bitten
I'm the new cool disease
There just ain't no cure for me

So don't you ever forget, while you're overground
You can always count on me to pull you down
Pull you down...


2 - (There's No) Turning Back

C'mon and take a peek through sewn up eyes
Bare feet on broken glass with no sound
C'mon and break a leg, you might just gain a head
Trip and miss the ground

There's no turning back
There's no turning your back
Just because you're paranoid
Doesn't mean that they're not after you

YOU're not like the other rats
Hey, lighten up! Here's a match!
Be the antagonist they chose

I'm laughing through my teeth
Smash all the useless bits
Carve a message where it hurts the most

There's no turning back
There's no turning your back
Just because you're paranoid
Doesn't mean that they're not after you


(I know that there's...there's no turning back)
Turning back...turning back...turning back...
(I know that there's there's no...)
Turning back...turning back...turning back...
(I know that there's no...)


3 - Fear Is The Answer

Take a deep breath and close your eyes
They no longer exist
Remember: Not in sight, not in mind
A sentimental laundry list

Fear, is the answer, keeping guilt away
Remember to enjoy the pain, before it's taken away

FEAR! Is the answer! (Keeping you in check)
CUT! Just like cancer! (Breathing down your neck)

See me dressed up in your hermelin morning gown
Decapitation is the best antidote to a frown

Fear, is the answer, keeps the flock in line
Protect your buoyancy, like fluid from your spine

FEAR! Is the answer! (Quiet like a slave)
DO! What they tell you! (You gotta be afraid)

I tried so hard to be like you
This is what I became
Whatever I've turned into
You're all just still the same

FEAR! Is the answer! (Keeping life more real)
DRAIN! All their power! (Why borrow when you can steal?)

It's the answer...It's the answer...It's the answer...
Keeping idea(l)s afloat


4 - Laughter Is The Medicine

Why is everything so easy for you?
Can't see through this point-of-view
Take a peek and I'm in too deep
Won't find happiness in eat-or-sleep

And all this time my biggest sin
Was just...giving?
Always knew I couldn't win
But no one ever told me...

Laughter is the medicine
Laughter is the medicine
In a world of vanity
Reality start kicking in
Thought you could hide yourself in...
...temporary sanity

Turn your face into clay
Stomach-pump your dreams away
(!eLbAcAlPeR oS eRa UoY !fO yTnElPa ErA sTnEdOr)
Truncate your thoughts and you can stay

Laughter is the medicine
Laughter is the medicine
In a world of vanity
Reality start kicking in
Thought you could hide yourself in...
...TEMPORARY SANITY

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAH-A-H-A-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHA-AHAHAHAH-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH-HA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAH-HAHA-AHA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHAHAHA-AHA-AH-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH-H-HA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHA-HAH-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHA-HAHA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHAHAHAH-HAHAHA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAAH
HAHAHAHAHAHAHAHA-HA-A-HA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHAHAHA-HAHAH-HA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHAHAH-HAHA--HAHA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

onsdag 25 maj 2011

On-topic: Kultur

Eftersom jag fortfarande inte har någonting konkret att lägga upp här och inte upptäckt något nytt lokalt band på sistone så tänkte jag skriva litegrann om min syn på begreppet "kultur" istället (inte så farligt off-topic, därav titeln).

För vissa är "kultur" att gå på museum och titta på tavlor eller att gå på operan och sitta där med en pamplett som förklarar hela handlingen eftersom det är omöjligt att urskilja några ord, även om man normalt förstår tyska i tal.

Jag anser dock inte att det där är kultur. När könsstympade någon senast sin dotter efter att ha inspirerats av en tavla Da Vinci gjort? Hur länge sedan var det någon kallade dig "bög" för att du inte är lika macho som männen i Odysséen? Hur ofta sker blodiga sammandrabbningar mellan anhängare av IF Montague och BK Capulet efter ett derby på stadsteatern?

När jag var på en spelning för ett par månader sedan träffade jag en dam med vilken jag visade mig ha en gemensam bekant. Hon skämdes litegrann för att hon imponerades av att han var så "påläst", eftersom man tydligen inte skulle imponeras av sådant när man tillhörde arbetarklassen menade hon (att hon var någon slags punk/crustare hjälpte väl inte heller).

Jag menade att det är ju sånt som gör att det blir klasskillnader, och att man själv borde utbilda sig (eftersom det i Sverige ändå är gratis att utbilda sig t o m på Universitetet), hellre än att se ned på utbildning. Jag vill minnas att hon höll med till viss del, men hon kommer förmodligen inte komma med inlägg där hon förespråkar/försvarar utbildning i framtida diskussioner med folk som tycker att "det är borgerligt att kunna saker".

Sådan segregering bland vita, etniskt svenska medelklassungdomar (bor du i villa eller har föräldrar som äger sin egen lägenhet är du tamejfan medelklass i mina ögon, MINST)...
Tänk dig att vara en homosexuell, muslimsk rappare...


Det spelar ingen roll hur öppensinnad din subkultur är. Tänk dig att du har ett band vars fanbase består av postfeministiska sXe-veganer (varav vissa - oavsett kön - rakar benen och sminkar sig - med icke djurtestat smink - när de skall gå på dina spelaningar). De har accepterat att din bassist röker, äter kött och tittar på porr, samt att trummisen har lite lätt bögnoja. "Oj, vilken öppensinnad publik vi har" tänker du, TILLS ni släpper er nästa skiva, där ni utvecklats musikaliskt (vilket kan vara svårt att undvika, då man kan bara göra så många variationer på samma gamla låt). Förutom er egna utveckling som musiker lägger din barndomsvän en rap i en vers mot slutet av skivan (eller kanske t o m på radiosingeln, som ni hoppas skall få en massa unga hip-hopfans att gå och köpa er skiva, där de övriga 18 spåren består av skränig rockmusik).

"SELLOUTS!" skriker fansen i kör redan när de får veta vart skivan är inspelad, vem som producerat den eller vilket bolag ni numer ligger på (eftersom erat gamla bolag bara kunde trycka upp 1000 ex av skivan och enbart distrubera den i Skandinavien och vissa delar av Tjeckoslovakien). Att anledningen till att ni varit såpass stilrena hittills ENBART berott på att skivbolaget vägrar låta er släppa någonting annat, att det större bolaget ni signat med låter er importera en mellotron från england och fixar Henry Rollins som kokar kaffe åt er, eller att Ian McKaye personligen sagt att er musik ger honom erektion och gör honom tårögd, bryr sig fansen inte om; Ni. Skall. Göra. Samma. Sak. Om. Och. Om. Igen... År. Ut. Och. År. In. Mannen på gatan vet alltid bäst.


Det senaste dygnet/dygnen har jag och flera, men framförallt en, bekant diskuterat hur man ser på svensk och utländsk (främst amerikansk) film och konstaterat att vissa bedömer svensk film annorlunda av en rad olika anledningar, bl a det faktum att den utspelas i Sverige och att man tar eller inte tar hänsyn till den svenska kulturen (och även språket). Vi hade lite olika åsikter om saken, men det verkar som att vi är överens om att det mycket är pga jantelagen som många fucktiskt gör skillnad på svensk och amerikansk film.

Detta fick mig att tänka på det faktum att jag arbetar med en rad olika seriemanus som utspelas i olika delar av världen (en av serierna kommer t o m utspelas i rymden i de senare avsnitten). En annan bekant som bor i Berlin menade att för att kunna göra en serie som utspelas där måste jag också ha bott där. Jag höll inte riktigt med. Visst, om den skulle handlat om väldigt typiska tyskar hade det kanske stämt, men nu kommer serien som utspelas i Berlin mest handla om en infödd tysk (eller tekniskt sett inte, då karaktären är adopterad från sydamerika), folk som är på besök eller jobbar där tillfälligt, samt några enstaka bifigurer som är med på någon sida var som mest. Dessutom är det bara ett "avsnitt" (om än ett rätt så långt sådant, eftersom det rör sig om en s k "grafisk roman") som utspelas i Berlin.

Då nyss nämnda serie (det är f ö den med arbetsnamnet "Golem"), förutom att vara extremt karaktärsdriven, innehålla mycket monologer, till stor del utspelas inomhus och vara förlagd till Berlin bl a för att jag skall slippa välja eller hitta på en svensk stad (där det finns spårvagnar, studieförbund och punkare som bor i villor) även fungerar som en slags bro mellan den ena karaktärens egna serie (där det skall läggas väldigt stor vikt på research om alla städer hon besöker som journalist) och deras senare, gemensamma äventyr där realism inte längre är en lika stor prioritet (varför tänker jag inte avslöja än)...

*andningspaus (för er som tycker att en 6 rader lång mening är i längsta laget)*

...är historien ett litet krypin för karaktärerna, ett ägg där man inte behöver sätta sig in i någon kultur eftersom det inte är det som är poängen. Deras gemensamma serie som utspelas efter denna kommer äga rum i en påhittad stad, dels för att "Golem" kommer innebära ett genrebyte för den kvinnliga huvudrollen och dels för att man skall kunna skriva friare och låta dem interagera med staden de bor i utan att behöva ta hänsyn till en massa saker.

Om man ändå kommer ersätta verkliga personer med påhittade (både genom att man ersätter den riktige borgmästaren med sin monokelbärande, madeiradrickande, påhittade ditto och att Gérard Depardieu tycks försvunnit från jordens yta, medan alla i serien känner till ens totalt uppdiktade franska filmstjärna från samma stad) och antingen försöka hitta verkliga platser som påminner om de man hittat på eller hitta på nya gator och stadsdelar, så kan man ju lika gärna hitta på en egen, fiktiv stad där man har full frihet. Och i ett land där den verkliga huvudstaden har ungefär samma befolkning som hela Sverige är det lite lättare att stoppa in en stad med någon miljon invånare eller mer, än att försöka få en stad, vars existens plötsligt höjer Sveriges invånarantal med hälften, att framstå som "hålan folk lämnar för att flytta till en storstad...t ex Uppsala".

I ärlighetens namn tror jag att det kan bli en mer intressant serie med påhittade karaktärer än en semi-fiktiv turistbroschyr eller skildring av en viss...vad var det för ord på K det här inlägget handlade om nu igen?

För att sammanfatta allt det här dravlet...
Kultur är vad som uppstår när du glömmer gammal mat i kylen.
Vissa kulturer är bättre än andra, t ex jästkulturer man använder till ölbryggning, eller bakteriekulturen i yoghurt.
Sedan har vi det andra K-ordet, konst.
Viss "konst" tycks finnas till för att representera en viss kultur (ungefär som att man skriver en reklamlåt för att folk skall komma ihåg att köpa just ditt företags tandkräm...se turistbroschyrliknelsen).

...men den riktigt stora konsten är den som utmanar och trotsar kulturen.

lördag 14 maj 2011

Projekt: Hitta lokala musikfränder #3 - Grand Selmer

...och mitt projekt att upptäcka "nya" band bara fortsätter och fortsätter att misslyckas.

När jag kom hem idag hade jag fått ett kuvert och var lite nyfiken men inte så värst uppspelt, då jag inte beställt någonting eller väntade något kuvert...trodde JAG ja. När jag skulle öppna det råkade jag dock få syn på avsändaradressen och namnet "Robertson" klickade direkt i min hjärna.

Den gamle kanaljen hade skickat mig en skiva helt gratis (förmodligen genom ett missförstånd som lär redas ut när någon i bandet läser detta). För er som inte var på deras releasefest så blev alla exemplar av deras nya skiva fast i Polen några veckor så man fick betala en hundring och skriva upp sig på en lista och som tack för tålamodet fick man den både hemskickad med posten och en utlovad present. Presenten visade sig i mitt fall vara en bit av en av Robertsons sönderspelade trumstockar, vilket fucktiskt sammanfattar allt du behöver veta om bandet.

För er som inte har en aning om vad en Grand Selmer är så är Selmer ett gammalt saxofonmärke och för er som inte vet VILKA Grand Selmer är så är det kanske Göteborgs bästa rockband (Mist är pop/soul, S.O.B. är S.O.B, Zabaione är nedlagt och vad gäller mitt egna band "Why Are You Wearing That Stupid Man-suit?" så är det vanligare att bli inblandad i en trekant än se oss live).

För er som är för lata för att gå in på bandets myspace och lyssna så rör det sig om riktigt kompetent stonerrock där Queens Of The Stone-age är den mest uppenbara influensen.

Efter att ha sett dem live otaliga gånger är det väldigt kul att ha en riktig skiva (digipak dessutom, snyggt) att slänga på stereon och för första gången kunna läsa texterna i den tjusiga bookletten (som f ö innehåller nakenbilder på bandet, snacka om att "bjuda på sig själva"). Nu har jag inte hunnit lyssna igenom skivan mer än ett par gånger men jag känner igen många låtar och fastän de ofta låter väldigt mycket som Queens Of The Stone-age så slänger de in en massa annat godis minst lika ofta. Det bjuds på stämsång, snygga stämgitarrer a la Thin Lizzy ("You Never Listen") en handfull poppigare låtar, ett (för att citera Baloo) störtskönt instrumentalt spår i mitten av skivan (den helt underbara "Mark F"), den akustiska "Berlin" (hela bandet bodde f ö i Berlin ett tag) och gästinhopp från alla ifrån trummisens flickvän till Tony Jelenkovich från M.A.N. (på "Ass Attack", där även Birger Löfman från Destiny lägger extra trummor).

Sångaren Jonatan "Dencker" Denckers bakgrund som gammal punkslyngel märks i hans sång, som ger en schysst edge som gör att inte ens de mest poppiga stunderna känns för snygga och tillrättalagda och det här är som sagt första gången jag fått en chans att verkligen ta del av hans texter. Hans texter är en schysst blandning av det rockigt enkla med det poetiska. "Eyes dark as the sun is bright, the light shines in her eyes, dead sight but mind open wide, no wonder what the past has shown" sjunger han på första spåret In/Out. I slutet av låten uppmanar han lyssnaren att "don't you ever listen" och tillägger att "that's my religion". Punkaren Dencker har kanske blivit äldre, mognat, finslipat sina färdigheter och sin filosofi (nitjackan har t o m åkt av), men hjärtat är på samma ställe, etablissemanget får ingen kärlek av Dencker, VÄGRA ANPASSNING! GUBBE, DU KAN INTE KÖPA MIG!

Dencker är dock långt ifrån ensam om att få greppa micken. Även trummisen Pontus Robertson bidrar med sång, vilket han givetvis även gör live, utan att det går ut över vare sig taktfasthet, tonsäkerhet eller ren och skär råstyrka. Detta, ihop med hans showiga personlighet, gör att han live blir bandets de facto frontman, inte helt olikt (utan snarare väldigt likt) en viss Dave Grohl. Förutom den sjungande hulken som Pontus faktiskt är bakom trummorna så för även bandets melodiska sida tankarna till Foo Fighters.

Bassisten Hannes Waernelius får även han visa upp sin stämma både som leadsångare och när han lägger stämmor (hans gigantiska polisonger får en att tänka på en annan sjungande rockbassist: Lemmy Kilmister). Trots att detta är ett rockband med två gitarrister och där alla sjunger så får Hannes ta förvånansvärt mycket plats. I synnerhet live, där han utgör en stor del av ljudbilden. Han är en bassist från den gamla skolan, som aldrig skulle drömma om bara dubbla bastonerna i gitarristernas riff låt ut och låt in. Hannes är inte bara någon som gav upp gitarren för att "den där stora gitarren med bara 4 strängar på såg lättare ut", han är bassist på riktigt.

Låter det imponerande? Då har vi inte ens nämnt gitarristen Fredrik Wessberg, som sjunger absolut minst i bandet, men istället tar på sig rollen som leadgitarrist (även om begreppet "leadgitarrist" är ungefär lika flytande som "leadsångare" i Grand Selmer). Fredrik lyckas kombinera klassisk rockgitarr med mer moderna grepp och kreativt användande av effektpedaler. Några av hans många höjdpunkter är det instrumentela spåret "Mark F" (som i Fredrik?), som är min absoluta favorit på skivan, och sistanumret "Brothén" (som i Pontus Brothén, som gjort omslaget?), där det leks med delay och kontrollerad rundgång.

Live lyckas bandet faktiskt göra en cover på Prodigys "Invaders Must Die", som i princip låter som originalet. Fredrik får till precis rätt sound på melodislingan, Hannes får till basen så bra att man känner igen låten redan på introt och han är dessutom den som får skrika låtens titel i breaken. Pontus bankar på lika bra som alltid och Dencker lägger en riktigt tung och skitig gitarrmatta. Grand Selmer tycks klara av i princip vad som helst. Min bild av dem som "ett stonerrockband som låter exakt som Queens Of The Stone-age fast med aningen mindre hittiga refränger" har raserats totalt den senaste tiden. Grand Selmer har verkligen bemästrat hela spektrat. Ena stunden kan de sjunga refränger som "Everybody, follow me, to the russian factory" (en av mina favoriter som dock inte finns med på skivan), andra sjunger de "Impersonated by the sun, by our own entangled minds, well how do you like it, how do you like it now? They said she did it to herself, I couldn't help but to care, everybody else just stood and stared, they were frightened and scared" över en akustisk gitarr.

Live är de en urladdning utan dess like och skivan Tough Day Of Relief är sanneligen en resa. Gör dig själv en tjänst och införskaffa den snarast! Jag kommer inte behöva säga åt dig att pallra dig iväg till nästa konsert.

http://www.myspace.com/grandselmer
(OBS! Myspacen verkar tyvärr bara ha gamla låtar)